B A K G R U N D

Att använda hundar för drag har gamla anor. Under guldruschens glada dagar i Alaska var draghundstävlingar mycket populära. I Norden har vi också en lång tradition när det gäller att köra och tävla med draghundar och under senare tid har det vuxit till en stor sport. I Sverige tävlade vi med draghundar redan på 1930-talet.


T Ä V L I N G S B E S K R I V N I N G

Inom draghundssporten finns det 3 olika stilar som man kan tävla inom. Dessa är:

S L Ä D H U N D S S T I L
I slädhundsstil kör föraren en släde som hundarna drar. Hundarna är spända i lösa linor och styrs med kommando från föraren. Tävlingsklasserna i slädhundsstil är 4- 6- och 8 hundar samt öppenklass med obegränsat antal framför släden. Man kan tävla i sprint- eller distanskörning. Sprintsträckorna är från fem kilometer upp till 25 kilometer beroende på antal hundar i spannet och tävlingarna avgörs i två till tre heat.

N O R D I S K S T I L
I nordisk stil drar hunden en pulka med last eller har en sele med lina (linkörning). I båda fallen åker föraren efter på skidor. Det finns även flerspannsklasser (där två eller flera hundar drar pulkan), jaktstart, gemensam start, stafetter och combined (en sträcka körs med pulka, nästa sträcka med linkörning). Tävlingar i nordisk stil har mycket gemensamt med längdskidåkning. Draglasten i pulkan är beroende på dels vad hunden väger (i vissa klasser, en del klasser har fast dragvikt) och dels på antal hundar i spannet. Distanserna i nordisk stil är 5-25 km för herrar och 5-20 km för damer. Du kan även delta i motionsklass där någon pulka och last inte är nödvändig. Du kör hunden med sele och lina och åker själv efter på skidor. På tävlingar i nordisk stil är de vanligaste hundraserna vorsteh och pointer men även schäfer, dobermann och andra brukshundar liksom polarhundar gör fina resultat. Alla hundar kan användas som draghundar. För att kunna räkna med goda resultat på tävlingar måste draghunden tränas. Kondition och styrka bygger man upp under höstträningen för både hund och förare. Draghunden som ska tävla måste också tränas på att springa tillsammans med de andra hundarna. Framgångar på tävlingar bygger på ett gott samarbete mellan hundar och förare, bra utfodring, bra träning både fysiskt och psykiskt. Förutom tävlingsverksamhet ger draghunden sina förare stora naturupplevelser på härliga turer. Och inte minst, glädjen av att kunna göra något tillsammans med sin fyrfota vän.

B A R M A R K S S T I L
I barmarkstil finns det sju olika grenar. I linlöpning och cykling är grenarna uppdelade i herrar och damer. I övriga klasser är det ingen uppdelning. Upp till och med fyra hundar så är det även juniorklasser. Man tävlar individuellt i alla klasser plus att man i linlöpning även har stafett. Distanserna ligger allmänt mellan 3 och 10 km, beroende av temperatur. Vid linlöpning är hunden fäst till föraren via ett midjebälte med öppen krok. Vid cykling kan man ha samma anspänning eller att hunden är fäst till cykeln. I övriga klasser ska hunden vara fäst till fordonet. Skillnaden mellan cykel och hjulfordon är att på ett hjulfordon kan man inte hjälpa till med trampor. Har man en cykel och två hundar, så måste tramporna vara spärrade. Vid fler än två hundar så ska fordonen ha fyra hjul och olika minimimått och vikter beroende av klass. I barmarkstil, och då speciellt linlöpning, så är de flesta hundraser lämpliga. Förutom de riktigt minsta hundraserna, så springer de flesta hundarna fortare än en människa på de här distanserna.


U T R U S T N I N G

NORDISK STIL (LINA)
Det som är värt att tänka på när det gäller utrustning är att hitta rätt sele åt hunden så att den inte får skador av att dra. Därutöver är viktigt att skaffa en ordentligt midjebälte och en expanderlina så att hårda ryck minimeras för både hunden och föraren.